realitybreakdown

Emelie här. Denna blogg startades för tre livstider sedan. Tonen svänger upp och ner och frekvensen på inlägg likaså. Följ med i mitt knasiga liv som hittills hunnit ta mig till många platser över världen. Vart jag hamnar härnäst? Vem vet?

Surprise

Publicerad 2016-11-09 18:08:21 i Allmänt,

Plötsligt händer något som är helt oväntat och oplanerat. I de flesta fall kan det vara något negativt men i vissa sällsynta fall är det precis tvärtom. Något sådär oväntat och oplanerat har hänt mig och till min stora lycka befinner allt sig på den rätta sidan av spektrat. 

Jag inser att ödet kanske är något verkligt trots allt. Allt kanske händer av en anledning. Allt man går igenom kanske leder till något bra i slutändan. Jag hade inte i min vildaste fantasi trott att jag skulle hamna här nere i Småland. Tanken har aldrig ens slagit mig. Men jag hamnade här, på gott och ont kan man väl säga. Vägen hit har varit allt annat än lätt men jag skulle inte vilja byta bort det. Då hade jag ju aldrig suttit där jag sitter precis just nu. Och just nu sitter jag i en bra sits, i flera bemärkelser.
Jag har en fin lägenhet, ett jobb jag älskar, mat på bordet och framför allt så har jag så otroligt många fina människor i mitt liv. Jag har dessutom en väldigt fin och bekväm stol som jag fått av en väldigt fin person.
Det ska erkännas att jag i början kände mig både ensam och vilsen här. Men allt har fallit på plats på ett sådant enkelt och självklart sätt att det på något vis känns som om det var meningen att jag skulle hamna här.

Men ibland blir inte saker alltid som man har tänkt sig. Planer går inte alltid ihop med verkligheten. Mina egna planer involverade aldrig att jag skulle träffa någon som vände helt upp och ner på allt. Men åh så glad jag är att mina planer gick åt pipsvängen denna gång.
 
Livet känns om möjligt än mer spännande. Jag har fått uppleva flera saker som jag aldrig upplevt tidigare och jag känner mig förväntansfull. MEN, det ska dock erkännas att jag samtidigt är livrädd. Livrädd för att våga släppa taget om mitt kontrollbehov och bara slappna av och känna. Det förlutna har lämnat ärr och sår som är svåra att se förbi. Man bygger ett starkare pansar för varje törn man får och det blir svårare och svårare att komma förbi det. Trots allt detta så vill jag ju så gärna. Jag vill så gärna våga hoppas. Jag vill så gärna våga satsa. Jag vill så gärna våga släppa taget om min rädsla. Jag vill så gärna ge dig möjligheten att riva ner mitt pansar.


Du är den finaste överraskningen jag någonsin fått.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela