realitybreakdown

Tänk så faller allt plötsligt på plats.
Är lyckligare än jag varit på väldigt länge. Kärleken är överväldigande på det bästa av sätt. Jag känner för första gången på länge att jag är älskad, omtyckt, uppskattad och behövd. Jag är självsäker på ett skönt, lugnt sätt och jag litar på människorna i min omgivning. Min energinivå ligger på topp och glädjen till allt vad livet har att erbjuda överskuggar allt annat.

"Vad fin du är!"
Fyra oskyldiga små ord. Ord som kom ifrån ingenstans utan någon speciell anledning. De gick rakt in i hjärtat på mig. Efter att ha levt ett liv som varit så otroligt fattigt på kärlek under en längre tid värmer dessa små ord mer än någon ens kan ana.

Jag kan knappt vänta på att få fortsätta mitt liv i samma riktning som jag nu tagit. Efter otaliga timmar på dejtingsidor och appar så visade det sig att det var ute i det verkliga livet som min man väntade.
Jag hittade honom. Jag är lycklig. Genuint lycklig. Jag har så otroligt roligt tillsammans med honom. Vi skrattar och fånar oss och alla pusselbitar bara faller på plats i dessa stunder. Han är inte bara min pojkvän, han är även en av mina bästa vänner. Precis så som det ska vara.

Det känns som om jag kommit in i ett nytt stadie i livet. Med mer vishet och fler erfarenheter går jag nu in i det här förhållandet med ett lugn i kroppen som jag aldrig känt förut i detta sammanhang.
Jag har inte längre en uppmålad bild av hur allt måste eller borde vara. Därmed släpper stressen och pressen som jag tidigare lagt på mig själv och min partner. Det hela handlar nog också i grund och botten om att jag faktiskt litar på den här personen. Det finns inga tvivel. Jag känner vad han känner. Vi är ett team och jävlans bra sådant.