Straffas för sina intressen...
Vad otroligt förenklat livet hade varit om man hade haft stora drömmar om att bli t.e.x. ekonom eller lärare.
Men problemet är att jag inte är det minsta intresserad av att bli något av detta.
När jag tänker på en ekonom ser jag antingen en medelålders man med glasögon som sitter och räknar sina pengar och skrattar åt de som inte har några, medans han låtsas försöka finna lösningen till fattigdom. Ett annat alternativ är den unga nördiga killen (som antagligen blivit mobbad i skolan, nepp inga fördomar här inte) som älskar Anders Borgs milslånga tal om statsbudgeten och ser det som bästa lördagsnöje att läsa igenom ekonomi-sidorna i varenda tidning han kan komma över.
Att utbilda sig till lärare låter i mina öron som ett självmordsuppdrag. Jag skulle sluta som en förtidspensionerad, kedjerökande kvinna med hörselskador och diverse blessyrer från barnens ständiga misshandel av psyket på den person som vågar sig på att vara deras lärare. Enda alternativet till yrket som lärare skulle vara om man får undervisa människor vars största problem i livet inte innefattar hur håret ser ut idag, om det finns något "innefik" att hänga på eller hur helgens ragg kommer att se ut.
Kort sagt så passar inget av dessa yrken mig.
Jag har en annan dröm.
Jag vill bli Djursjukskötare eller Veterinär.
Åh, grattis tänker ni! Ja precis, tänker jag. Grattis Emelie!
Du har bara valt ett karriärsval som är näst intill omöjligt att uppfylla i detta långa, kalla land.
Så länge du inte är den nya Einstein eller bestämde dig redan vid 14års ålder för vad du ville göra med ditt liv förstås, då är det ju helt lugnt...
Men det mest orättvisa med detta är ju att jag faktiskt inte VALT någonting. Djur är mitt absolut största intresse och min största passion i livet. Och att jag skulle födas och utvecklas till en människa med just dessa intressen är inget jag valt. Det är en naturlig utveckling, alla människor blir intresserade av olika saker och för mig var det djur.
Men jag vet, livet är inte rättvist. Inget är rättvist. C'est la vie...
Så nu sitter jag här helt sönderstressad av det faktum att min närmaste framtid kommer att avgöras på lördag.
På lördag faller domen kan man säga.
Jag ska göra högskoleprovet, vilket egentligen är min enda chans att komma in på djursjukskötarutbildningen som jag satt sikte på. För Einstein är jag inte och jag hade trots allt ett liv utanför gymnasiet också.
Jag måste få minst 1,6 vilket inte är att pissa på. För er som inte vet går skalan från 0,1 till 2,0. Så ja, det är ganska högt.
Jaja nu får jag väl "suck it up" så att säga och sluta sympatignälla på min ytterst oanvända blogg och sätta igång och plugga istället.
Wish me luck!
Men problemet är att jag inte är det minsta intresserad av att bli något av detta.
När jag tänker på en ekonom ser jag antingen en medelålders man med glasögon som sitter och räknar sina pengar och skrattar åt de som inte har några, medans han låtsas försöka finna lösningen till fattigdom. Ett annat alternativ är den unga nördiga killen (som antagligen blivit mobbad i skolan, nepp inga fördomar här inte) som älskar Anders Borgs milslånga tal om statsbudgeten och ser det som bästa lördagsnöje att läsa igenom ekonomi-sidorna i varenda tidning han kan komma över.
Att utbilda sig till lärare låter i mina öron som ett självmordsuppdrag. Jag skulle sluta som en förtidspensionerad, kedjerökande kvinna med hörselskador och diverse blessyrer från barnens ständiga misshandel av psyket på den person som vågar sig på att vara deras lärare. Enda alternativet till yrket som lärare skulle vara om man får undervisa människor vars största problem i livet inte innefattar hur håret ser ut idag, om det finns något "innefik" att hänga på eller hur helgens ragg kommer att se ut.
Kort sagt så passar inget av dessa yrken mig.
Jag har en annan dröm.
Jag vill bli Djursjukskötare eller Veterinär.
Åh, grattis tänker ni! Ja precis, tänker jag. Grattis Emelie!
Du har bara valt ett karriärsval som är näst intill omöjligt att uppfylla i detta långa, kalla land.
Så länge du inte är den nya Einstein eller bestämde dig redan vid 14års ålder för vad du ville göra med ditt liv förstås, då är det ju helt lugnt...
Men det mest orättvisa med detta är ju att jag faktiskt inte VALT någonting. Djur är mitt absolut största intresse och min största passion i livet. Och att jag skulle födas och utvecklas till en människa med just dessa intressen är inget jag valt. Det är en naturlig utveckling, alla människor blir intresserade av olika saker och för mig var det djur.
Men jag vet, livet är inte rättvist. Inget är rättvist. C'est la vie...
Så nu sitter jag här helt sönderstressad av det faktum att min närmaste framtid kommer att avgöras på lördag.
På lördag faller domen kan man säga.
Jag ska göra högskoleprovet, vilket egentligen är min enda chans att komma in på djursjukskötarutbildningen som jag satt sikte på. För Einstein är jag inte och jag hade trots allt ett liv utanför gymnasiet också.
Jag måste få minst 1,6 vilket inte är att pissa på. För er som inte vet går skalan från 0,1 till 2,0. Så ja, det är ganska högt.
Jaja nu får jag väl "suck it up" så att säga och sluta sympatignälla på min ytterst oanvända blogg och sätta igång och plugga istället.
Wish me luck!
