realitybreakdown

När plötsligt tårarna är glädjetårar och inget annat. När alla tankar är positiva och inget annat. När man är inne i något slags flow som är svårt att beskriva med ord.
Jag kan inte minnas sist i mitt liv som jag känt ett sådant lugn i kroppen. Det kan nog vara så att jag inte ens känt så här alls innan. Jag är så genuint jävla lycklig.
Även om det må kännas som en käftsmäll i ansiktet på människor som kanske inte mår lika bra som jag så kan jag inte dölja det längre. Jag är lycklig. På rikigt.

Äntligen. Vissa skulle kanske säga att jag är ung, andra kanske säger tvärtom. Men faktum kvarstår att oavsett hur gammal man är så har man behov och man har drömmar. Man vill älska och bli älskad tillbaka. Man vill hitta den där som alltid sätter ett leende på dina läppar och får det att pirra i kroppen. Den där som man verkligen på riktigt känner att man kan ha en framtid med.
Efter flera trevande och från början dödsdömda relationer har jag äntligen hittat just det. Någon som gör mig lycklig på alla plan. Någon som jag ser en framtid med. Någon som får det att pirra i kroppen. Någon som gör att jag just nu sitter och skriver med ett stort löjligt leende på läpparna. Någon som får mig att nästan explodera av kärlek.
Jag vet inte vad mer jag kan säga eller skriva. Känslan är obeskrivlig. Det finns så mycket jag skulle vilja säga men jag känner att orden inte räcker till och det blir bara cheesy. Och på något sätt blir det tomt när jag skriver det i text. Det jag faktiskt känner inom mig är så mycket mer än vad som någonsin skulle få plats i en bloggpost.

Jag är så lycklig. Så otroligt jävla lycklig så att jag skulle kunna skrika, skratta och gråta på samma gång!