realitybreakdown

Är det nu det vänder? Är det nu man äntligen får lite medvind i det där som man kallar livet? 

Efter några stormiga år med diverse motgångar känns det som om saker börja gå min väg. Fantastiska människor har man träffat. Jobben rullar på. Motivationen ligger på topp. Självförtroendet har fått sig en uppsving. Familjen står alltid där vid ens sida i vått och torrt. Och, jag har funnit någon som kan komma att förändra mitt liv för alltid.

 

Jag vill bara tillåta mig själv till att stanna upp och hejdlöst uppskatta, insupa och njuta av hur det känns.

 

Det sista jag vill är att gnälla, det sista jag vill är att måla ut mitt liv som en ständig kamp med bara gråt och slit. För det är inte sant. Saker jag gått igenom kanske ses av andra som mindre allvarliga. Men det är ju just så, man kan aldrig jämföra sig själv och sitt liv med någon annans. Ditt liv är din egen historia, din egen kamp. Varje människa du möter bär på egna problem, drömmar, mål och inre demoner. Låt aldrig någon annan få dig att tro att din egen kamp ska tittas ner på eller skrattas åt. Självklart, när man sätter upp mina problem bredvid t.ex. en fattig ensamstående mamma i Afrika som kämpar för att få fram nog med mat och rent vatten åt sina barn känns det kanske en aning småaktigt att ens våga klaga. Och just därför skriver jag detta inlägg. För att själv reflektera över vad jag har att vara tacksam över. Saker som man girigt tagit för givet. 

 

Just nu vill jag våga säga att livet känns oerhört spännande. Jag är spänd och optimistisk för framtiden. Jag försöker att ta emot var dag med öppna armar, ny energi och livsglädje. Man lär sig faktiskt något nytt varje dag. Du kanske inte märker det, men då tittar du inte tillräckligt noga.