Bitterfitta
Jag inser att jag inte skrivit på ett helt år igen. Livet har kastats omkring rejält på denna tid. Att läsa mina senaste inlägg från mer än ett år tillbaka känns en aning omtumlande. Att nu sitta i samma säng där jag för länge sedan började skriva mina inlägg om hur taggad jag var inför mitt kommande liv i Kina känns på några sätt som ett nederlag men på de flesta sätt som en nödvändighet.
Jag skulle behöva skriva en hel bok om jag skulle få plats med allt som hänt under det gångna året. En bok fylld med hela känsloregistret. Precis som min tid i Korea år 2013 var omtumlande har även min tid i Kina under år 2014 varit det.
Varför är jag då tillbaka i Sverige kanske ni undrar?
Orsakerna är många, men den främsta orsaken är att kärleken gick åt fanders, än en gång. Jag tänker inte gå in på detaljer. Jag stannar vid det uttalandet. Och istället för att sitta och bli nostalgisk och depp över hur saker och ting blev så tänker jag fokusera på framtiden. För den lyser starkt just nu!
Det ska erkännas att det varit tufft att komma tillbaka till Sverige. Men jag har redan hunnit med ett litet äventyr sedan jag kommit hem i och med mitt jobb i Sälen och jag har en känsla av att jag nu står inför något av de största äventyren jag någonsin kommer att uppleva.
Jag vet att jag varit mystisk och fåordig på Facebook den senaste tiden med uppdateringar om hur glad jag är. Och jag ska stilla er nyfikenhet, alldeles snart.
Efter två misslyckade förhållanden där jag slutat mer trasig än hel var det väldigt lätt för mig att bli bitter och cynisk. Sluta tro på kärleken helt och hållet. Ge upp hoppet och leva som den eviga bacheloretten. Jag erkänner, det var min plan. Ända fram tills för några veckor sedan.
Men plötsligt så var den där personen där. Som en blixt från klar himmel. Allt verkade falla på plats. Sammanträffande efter sammanträffande började få det hela att likna det som kallas ödet. En helt ny möjlig framtid har dykt upp, en framtid fylld med ljus. Något jag i min forna bitterhet hade svårt att se.
Jag tänker inte gå in på några fler detaljer i dagsläget då ingenting är officiellt ännu. Min enda egentliga mening med detta pladdriga, tråkiga, kärleksdravlande inlägg var att säga en sak till er alla där ute;
Ge aldrig upp!
Plötsligt händer det. Jag har aldrig trott på det själv, tills jag blev bevisad motsatsen.
Så här sitter jag, forna bitterfitta, tillbaka till den obotliga romantikern jag egentligen alltid varit.
Jag skulle behöva skriva en hel bok om jag skulle få plats med allt som hänt under det gångna året. En bok fylld med hela känsloregistret. Precis som min tid i Korea år 2013 var omtumlande har även min tid i Kina under år 2014 varit det.
Varför är jag då tillbaka i Sverige kanske ni undrar?
Orsakerna är många, men den främsta orsaken är att kärleken gick åt fanders, än en gång. Jag tänker inte gå in på detaljer. Jag stannar vid det uttalandet. Och istället för att sitta och bli nostalgisk och depp över hur saker och ting blev så tänker jag fokusera på framtiden. För den lyser starkt just nu!
Det ska erkännas att det varit tufft att komma tillbaka till Sverige. Men jag har redan hunnit med ett litet äventyr sedan jag kommit hem i och med mitt jobb i Sälen och jag har en känsla av att jag nu står inför något av de största äventyren jag någonsin kommer att uppleva.
Jag vet att jag varit mystisk och fåordig på Facebook den senaste tiden med uppdateringar om hur glad jag är. Och jag ska stilla er nyfikenhet, alldeles snart.
Efter två misslyckade förhållanden där jag slutat mer trasig än hel var det väldigt lätt för mig att bli bitter och cynisk. Sluta tro på kärleken helt och hållet. Ge upp hoppet och leva som den eviga bacheloretten. Jag erkänner, det var min plan. Ända fram tills för några veckor sedan.
Men plötsligt så var den där personen där. Som en blixt från klar himmel. Allt verkade falla på plats. Sammanträffande efter sammanträffande började få det hela att likna det som kallas ödet. En helt ny möjlig framtid har dykt upp, en framtid fylld med ljus. Något jag i min forna bitterhet hade svårt att se.
Jag tänker inte gå in på några fler detaljer i dagsläget då ingenting är officiellt ännu. Min enda egentliga mening med detta pladdriga, tråkiga, kärleksdravlande inlägg var att säga en sak till er alla där ute;
Ge aldrig upp!
Plötsligt händer det. Jag har aldrig trott på det själv, tills jag blev bevisad motsatsen.
Så här sitter jag, forna bitterfitta, tillbaka till den obotliga romantikern jag egentligen alltid varit.
