realitybreakdown

Jag tycks ha hamnat i period då jag allt som oftast får en brinnande hemlängtan i bröstet. Det kan vara småsaker som påminner mig om hemma som triggar mina känslor. En kvittrande fågel utanför fönstret på morgonen. En byggnad som ser lite europeisk ut. En låt som jag lyssnat mycket på hemma i Sverige med familj och vänner. Vad som helst egentligen. När denna hemlängtan kickar in med full kraft är det som att jag plötsligt inser hur långt hemifrån jag är. Att Jänn är det enda som skiljer mig från total ensamhet i ett fortfarande mycket främmande land. Jänn är min trygga hamn och klippa. Med honom kan jag alltid känna mig hemma. 
Men det ändrar inte det faktum att jag saknar mycket hemifrån. Naturen, människorna, renheten, maten, kulturen. Kineser och svenskar är två mycket olika folkslag. Inget som kommer som överraskning för någon förmodar jag. Vissa skillnader tar jag emot med öppna armar, men sanningen är att de flesta skillnaderna avskyr jag. Kineser kan ofta vara ohövliga och oartiga. Egoism och girighet är också ett överhängade drag hos folket här. Pengar och ens egna välbefinnande är det enda som räknas och är värt att bry sig om. Vem bryr sig om världen vi lämnar efter oss till våra barnbarns barn? Vem bryr sig om någon annan kommer med bussen som är full? Bara DU själv kommer på bussen. Bara DU själv har det bra för stunden. Pengar är också viktigt, kan du spara lite pengar på din lilla restaurang verksamhet genom att använda gutter oil istället för vanlig olja så är det klart att du gör det. Det faktum att gutter oil är mycket skadligt för hälsan och t.o.m. kan leda till cancer spelar ingen roll. Bara jag får lite extra pengar i fickan. DET är det som viktigt.

Mentaliteten när det gäller detta skrämmer mig något så oerhört. För bara några veckor sedan, i slutet av Februari dog en 35 årig kvinna till följd av kinesernas girighet och oärlighet. Kvinnan svimmade på en av de stora tunnelbanestationerna här i Shenzhen. Läkarna misstänker att hon från början svimmat p.g.a lågt blodsocker, alltså inget livshotande i sig. Men tack vare att ingen, INGEN, hjälpte henne på över en timme var hennes liv för sent för att rädda när ambulanspersonal till slut anlände till platsen. Shenzhen är en stor stad med fler invånare än hela Sveriges befolkning så du kan vara säker på att hundratals människor måste ha passerat henne. Men INGEN av dessa hundratals människor gjorde någonting för henne. Och vad är anledningen undrar ni så klart? Girighet och oärlighet är svaret. Försäkringsbedrägerier är otroligt vanligt här. Ingen vågade hjälpa henne för de är rädda för att i efterhand bli beskyllda för hennes olycka och sedan behöva betala massor av pengar i skadestånd. Detta är så vanligt här att Shenzhen stad införde en ny lag som ska skydda "good samaritans". Denna mentalitet är efter otaliga år så hårt inpräntad i det kinesiska folket att ingen vågar kliva fram och i detta fall rädda en annan människas liv. Så denna kvinna dog alltså indirekt p.g.a. folks girighet och oärlighet.
Jag antar att jag inte behöver säga att detta för mig är helt fruktansvärt och helt oacceptabelt. Men vad kan jag göra? Jag är en svensk kvinna på snart 25 år som bara bott här i några månader. Jag kan inte göra annat än att anpassa mig. Något som också skrämmer mig. Det betyder att jag också måste bli en kallhjärtad, egoistisk bitch för att överleva här. Det gör ont i mig. Jag är inte sådan.

Nej, svenskar är inte på något sätt perfekta människor. Vi är ofta präglade av jantelagen och lilla landet lagom mentaliteten. Svenskar må ibland ses som tråkiga och blyga, men något jag vet med all säkerhet är att något som denna händelse skulle aldrig någonsin kunna inträffa hemma. Det finns inte en chans. Inte ens en liten chans. Kvinnan skulle fått hjälp omedelbart. Hon skulle antagligen överlevt det hela med liten bula som souvenir och inte mycket mer.

 

MEN! Alla kineser är inte på detta vis. Det finns bra, goda, underbara, fantastiska människor här också. Absolut. Problemet är att det finns så otroligt otroligt mycket människor här, och tyvärr är väl majoriteten av dem man stöter på i vardagslivet av den mindre sympatiska karaktären. Något som gör att jag blir alldeles lycklig och varm inombords när jag upplever vardagslivets små äventyr. En mamma med sitt barn som vinkar och säger hej. En man som erbjuder sin plats till en äldre dam. En kvinna som springer efter en västerländsk kvinna som tappat ett klädesplagg från sin barnvagn. Folk som respekterar andra människor när man köar. Allt sådant. Bara smågrejer som normalt köande människor kan göra hela min dag.

 

Jag vill absolut inte skrämma er från att någonsin komma hit. Så illa är det inte. Är man bara liten öppen och beredd på att saker och ting inte är som hemma så kan man anpassa sig ganska bra. Överlag trivs jag trots allt bra här. Jag är lycklig som har fått den här möjligheten. Och jag är faktiskt lite stolt över mig själv som vågade åka hela vägen hit för att byta liv helt och hållet. Är det någon av er som sitter hemma och suktar efter ett byte av miljö? Kina finns här. Möjligheternas land för oss. Men var bara beredd på kulturkrocken, och framförallt, var öppen.

Jag tänker ha min vän Linda Freundts ord i minnet när hemlängtan kickar in med full kraft.
Sverige finns kvar. Njut så länge du är borta.
And I intend to!