realitybreakdown

Låter som titeln på en självbiografi från 80-talet, skriven av någon gammal avdankad alkholiserad Dramaten skådespelare. Men själva verket är att detta skulle vara en passande titel på min egen självbiografi.

Livet som lus är ett hårt liv. Dagarna präglas av ständig ångest, dåligt samvete och skräck. Känslor såsom avundsjuka, längtan och sorg är också vanligt förekommande i lusens liv. 

Ångesten är lusens ständiga följeslagare och skräcken är inte långt efter. De vandrar hand i hand. Ångesten kan smyga sig på när som helst men oftast i samband med konsumtion av något slag. Skräckbilder av att en dag sitta på nationell tv och skämmas som en hund följer.

När det är dags för att skaffa sig en partner och bygga sig ett bo startar lusens cykel av dåligt samvete. Lusen gör allt för att bidra till boet men denna cykel är mycket svår att bryta. Trots upprepade försök finns alltid det dåliga samvetet kvar som en gnagande värk i bakhuvudet.  

Lusen kan ofta upplevas som tråkig eller ointresserad av socialt umgänge. Men låt dig inte luras av detta, lusen är ofta ett mycket socialt djur men hindras av sin situation. Sorgen är djup över detta då lusen upplever att den går miste om många fina minnen och trevliga stunder. 

Avundsjuka över andra djurs bättre situation blandas också efter längtan efter att få ha det som dem. Men avundsjukan brukar aldrig vara en långvarig känsla då det dåliga samvetet övertar då lusen inser sina småaktiga tankar.

Introt till min framtida självbiografi.

Välkommen med beställningar...